tolvtrettionio

dagen har varit jätteförvirrande och jobbigt.
imorse, eller ja vid 12, när jag satt på tåget påväg till jobbet. så insåg jag efter 10 minuter att jag inte var säker på att jag satt på rätt tåg. det kommer två tåg nästan samtidigt och jag var inte säker på vilket jag hoppat på. jag blev jättenojig och tittade om det stod var tåget var på väg någonstans, men icke där stod bara vad klockan var. jag försökte titta ut för att se om jag kände igen mig. när jag tittade ut såg jag skog och det hjälpte inte särskilt mycket. jag hade nog inte kännt igen mig i vilket fall som helst iochmed att jag alltid sover på tåget. så jag satt bara och väntade på att jag skulle höra vilken nästa station var. och jag kan nog säga att jag aldrig har blivit så glad av att se tåget rulla in i osby och höra "nästa station osby".

på jobbet var det ungefär som det brukar vara.
idag lyckades jag dock få en kund till att säga att hon faktiskt inte var dum i huvudet. men när man efter 5 minuter inte förstår vad utgående, varan är slut och NEJ vi får inte sälja skyltexet betyder så är hon nog ganska dum. tur att hon var gammal och satt i rullstol annars hade hon nog slått ihjäl mig så arg hon var på mig över att en vara var slut. för det är ju verkligen mitt fel att den inte tillverkas längre och har tagit slut.
haha, det slutade med att två andra var tvungna att komma och bekräfta att det verkligen var slut och inte skulle komma in igen, för mig trodde hon inte på, jag sa bara så för att jag inte visste var den var enligt henne. haha, yeah right.

vissa dagar är det underbart att jobba. verkligen.


fast det var allt trevligare när tekla var där också.